Skip to content


Ett skepp kommer lastat

Förr i tiden var det inte ovanligt att sjömän drabbades av sår på huden och blödande tandkött när de var ute på sina långseglatser. Då visste man inte vad detta berodde på. Vikingarna skall ha haft en teori om att de blev sjuka av att osten som de åt, hade möglat. Fornnordiskans ord för ost är ”skyrbjugr”, vilket sannolikt är skälet till att sjukdomen med sårig hud och blödande tandkött fick namnet ”skörbjugg”.

Det var först i början av 1900-talet som man kom fram till att skörbjugg inte hade något som helst med den mögliga osten att göra, utan orsakades av bristande intag av C-vitamin. Efter 60-100 dagar utan C-vitamin är kroppens depåer av C-vitamin helt uttömda, och just till sjöss hade man förr i tiden inte möjlighet att förvara C-vitamininnehållande mat under så lång tid.

Förutom att C-vitamin behövs för hud, tandkött, uppbyggnad av ben- och broskvävnad så hjälper det även kroppen att ta upp järnet som finns i maten.

Tidigare i bloggen har vi kunnat läsa om att kalcium och D-vitamin gärna samarbetar för bästa effekt. På liknande sätt utgör järn och C-vitamin samarbetande kumpaner.

I dagens Sverige är det lyckligtvis mycket ovanligt med C-vitaminbrist. Mycket att tacka för detta har vi dagens möjligheter att kunna förvara C-vitaminrika livsmedel under lång tid. Det vi kan tänka på är att C-vitamin är ett värmekänsligt vitamin. Ju kortare tid maten varmhålls och ju färre gånger den värms upp – desto mer av C-vitaminet bibehålls.

Förutom alla citrusfrukter, så är även broccoli, blomkål, brysselkål, grönkål, vitkål, paprika, kiwi, nypon, vinbär, hjortron och jordgubbar rika på C-vitamin.

I veckan kommer Familyfood-skeppen full-lastade med C-vitamin. I lasten hittar vi bl.a. paprika, broccoli och apelsin.

Tänk i sommar när vi mumsar på C-vitamin i form av stora, röda, saftiga jordgubbar…

Skriv ut


0 Responses

Stay in touch with the conversation, subscribe to the RSS feed for comments on this post.



Some HTML is OK

or, reply to this post via trackback.

*